Igår, tisdag, var första tillfället på Pias tävlingslydnadskurs som jag går med Ludde. Har sett fram emot den här kursen hela våren :)

Igår blev det mycket teori, alla hade inte tävlat ännu så hon gick igenom lydnadsklass I-momenten. Sen visade hennes dotter alla momenten med Pias hund.. som är påväg in i ett löp - mums vilka dofter :)

Det första vi fick göra var en platsliggning. Han var totalt ofokad när vi kom ut på planen, blev helt snurr och okontaktbar, nekade till och med leksak. O jag vågar nog påstå att det är första gången jag någonsin ser honom neka en leksak!
Platsen gick bra, första gången nosade han mycket, men då tog vi ingen konflikt med honom där utan nöjde oss med att han låg stabilt. Andra platsen däremot, som vi gjorde som ett sista moment, där korrigerade jag nosandet. O det räckte med två gånger för att han skulle ta till sin koncentration sen och faktsikt ha fokus på mig. Vilken skillnad!

HÅRD TRÄNING
Det praktikska blev foten. Körde med förväntan som jag gjort ända sen första gången jag tränade för Pia. O trots hans beteende i början så fick jag kämpa hårt, men det lönade sig. Även om han fortfarande inte hade alls samma "go" som vanligt, så var han iaf någorlunda fokad på mig, bättre än vad jag trodde när vi först kom ut. Det är ju jättebra att ha en löptik på plats när man tränar, så man vet vad man går för i den situationen. Jag jobbade ju på ännu hårdare än vanligt och retningarna/belöningarna blev ännu tokigare: vilket faktsikt gav mig en hund som orkade koppla bort den underbara doften och som ville vara med mig.

Men i en av våra brottnings-/kamplekar så skrek Ludde till. Jag tyckte han hoppade mot mig och vek tassen mot mitt lår, Pia tyckte jag trampade på honom, vet inte riktigt vad som hände. Men skrek/pep gjorde han iaf, och belastade den inte alls de första sekunderna, och sedan haltade han. Men det verkade som att det släppte ganska fort och när jag bjöd in till lek igen så var han på och sen var haltet borta. Han var inte heller varm på benet eller ömmade när jag klämde och kände, så det gick säkert bra. Men de som känner mig kan ju förstå hur min hjärna började producera tankar i vild fart: halt, kroniskt skadad, amputerat ben? osv... Nedrans tölig är jag när det handlar om hundarna... inte bara mina, utan alla... djur överlag :)

Det jag ska träna mest på under veckan till nästa gång är:
högersvängar.

Nu ska jag iväg och spåra!

Hopp och lek!