Under helgen har hundarna bott hos "farmor och farfar" tors-fre och hos "mormor och morfar" lör-sön. Matte och husse var nämligen i Umeå hela helgen :) Fy så man saknar hundarna.... :( Det var riktigt kul att komma hem till dem, de mötte oss på tågstationen strax efter kl 23 på söndagkväll, och när vi satt där och klappade om dem så hörde jag att en tjej som gick förbi sa: "Oj, vad glada de blev!"... ;) Det värmde!

Men ang. rubriken. Denna jäkla apportbock som den stackars hunden ska hålla i fem sekunder, medan den sitter ner, hålla kontakt och sen lämna tillbaka... nej FY! Avskyr momentet och har totalt gett upp träningen av det, för endera så satt han fint, men släppte apporten - eller så tog han den glatt och sprang iväg och stoltserade med den fina apporten i munnen. Inget tuggande/rullande alls, så det var ju positivit men att sitta och ta emot samtidigt - nej det gick bara inte.

Jag gav upp det momentet och började träna lite inför klass II's apportmoment istället. Men en dag förra veckan när jag var ute i garaget och hämtade något fick jag se den, min ärkefiende... där låg den - apportbocken.
Var påväg ut för att köra ett pass lydnad med Ludde, men fokus på linförigheten, men skippade det och testade apporten. Gick ut på "vår apellplan" (fotbollsplanen bakom vårt hus, hehe) och satte honom i fot.pos. Sitt stanna, kastar apporten och kommenderar. Visst, rakt ut, hämtar, kommer tillbaka men eftersom vi inte har tränat insitten med apporten så gör jag varianten att jag springer baklänges så att han kommer mot mig och när han är så nära att jag har den i händerna tar jag den. BRA! Drar iväg en boll.
Andra gången står jag still och låter honom springa nästan ändra fram till mig men då drar jag iväg bollen istället så han springer efter den, och när han kommer fram vet han inte riktigt hur han ska göra - för han får ju inte plats med båda i munnen. Bestämmer sig till slut för bollen. DÅ kutar jag fram och snor apporten för honom, lite retfullt och tillsammans går vi tillbaka. Vid det här laget är han rätt avsundsjuk för att jag har apporten, men samtidigt rätt nöjd över bollen.

Tar bollen från honom, kommenderar FOT, och berömmer högt och ljudligt. Påminner om att han ska sitta, och sträcker fram apporten. Påminner en gång till om att det är sitt som gäller och säger "håll" (istället för apport). O hundjäkeln SITTER med apporten i munnen! O inte bara det, han är så fokad på mig som det bara går! Jag vet inte hur länge för jag tappade hakan innan jag hann tänka på några sekunder, men efter vad som kändes som en evighet blev jag alldeles galen och studsade bakåt med klappande händer och lekte med honom, han va med och han släppte inte apporten då heller förrän jag drog iväg bollen. Hallå! När hände detta? :)
Blev så stolt att jag övervägde att riskera ett misslyckande och sprang hem för att hämta kameran - detta måste ju förevigas!

Men han tog denna apportbock så fint flera gånger till... det var som att han tänkte "jaha, är det här allt? kunde du inte förklarat det tidigare?" Göte, gullhund! :)

Min lilla guldhund!




Ser väl inge dåligt stolt ut? ;) Eller är det bara matte kanske? ;)

O pappisen blev också gôrnyfiken så jag testade lite med honom också, och han bär den faktiskt! Den här var ju i största laget för en liten parvel som pappi, men han strävar och gapar allt han kan för att hålla i den. Men om han tog den för mycket åt ena hållet, alltså inte i mitten, vägde det över på ena sidan och han tiltade hela huvudet... haha :) Söta lilla paddan ! =)


Prima ballerina? :)