Är det retriever över lag som har en tendens att tro att de är i storlek som chihuahuar och får plats var de än vill..? Som inte bara kan få nog av närhet, kel och mys utan försöker komma närmare hur nära de än faktiskt är... ? Som helst av allt skulle vilja vara mellan väggen och tapeten?

Eller är det bar jag som fått en närgången kelgris som aldrig får nog? ;)